Auf den Ästen in den Gräben
ist es nun still und ohne Leben
Und das Atmen fällt mir ach so schwer
Weh mir, oh weh
Und die Vögel singen nicht mehr

Sitter här och lyssnar på nostalgisk musik. Sånt man lyssnade på när man var ung och dum. Shiet, va lite världen spelade roll då. Om vi ändå levde när vi var tretton år. Hm. Ja du, visste vi vad problem var då, nej. Visste vad världen var då, nej.. Visste vi allt när vi var små- Ja. Vi visste att jorden var en lekplats och den enda gången man kände sig dålig var när man hade ätit mat man inte tyckte om- typ fisk, kräftor, räkor. Hm, ja allt som kom ifrån havet egentigen

Lev, idag,
Lär av igår,
För att kunna överleva imorgon.

Någonting jag brukade säga till mig själv förut när man hade en dålig dag, för det har vi väl alla haft. En sådan dag då man bara vill sätta sig ner och kasta sten i glashus, hoppa i bäcken istället för över den och skratta. Det är då, man behöver någonting som får en att vakna upp från ens låtsas värld, som en låt, mening eller en annan människa.